Hej!
Jag hade lite tid och energi över till lite funderingar ikväll. Ska försöka få ner de i pränt. Har ju som ni kanske märkt en hel del i skallen. Olika projekt, funderingar, åsikter och annat. Haha, tror jag har över 100 trådar med olika ämnen och saker att göra vilande i bakhuvudet.
En av dessa är det här med sömn, vilket är ett ständigt problem för mig att handskas med. Egentligen inte ett problem, mer en prioriteringsfråga. Såg ett kort inslag om det viktiga med en regelbunden sömn för att ta hand om sig på CNN och fick mig en liten tankeställare. Vad är det jag gör med min kropp när jag bara ger den ca 5-6 timmar sömn på vardagar?
Det är som idag, däckade nästan i soffan, somnade allt någon minut. Har varit trött sen dess, men inte gått och lagt mig. Orsaken är att jag vill hinna göra en massa saker. Jag har för lite tid för alla mina projekt. Sen är jag nog lite rädd att jag ska ligga och vrida och vända på mig som jag gjorde för några år sen. Istället ser jag till att vara typ halvdöd innan jag går och lägger mig.
En annan sak jag tänkt lite på är det här som sker i samhället med myndigheter och hur olika grupper i samhället behandlas av de. Väldigt många är arga på vår regering och menar att de monterar ner vår välfärd och att detta drabbar de svagaste i samhället. Jag förstår det. Jag vet inte riktigt om jag tror att det blir någon jätteskillnad med en rödgrön regering. Men till min poäng.
Det här med att folk vill ändra hur saker ser ut och sker i ett samhälle kan ju ses på flera olika sätt. Ett naturligt inslag i en demokrati med olika intressen och grupperingar. Det finns ju självklart skillnader och orättvisor. Det är inte frågan, frågan är vad vi gör med dessa skillnader och hur vi hanterar detta och vad vi vill förändra.
Självklart ser detta olika ut och jag tror att det är den dynamiken som gör att samhället mer eller mindre håller ihop. Det finns ingen övergripande plan att göra stora systemförändringar. Det blir ingen revolution för att samhället i stort fungerar bra. Det krävs enorma försämringar för att vi ska resa oss och gå man ur hus och säga ifrån.
Bara en tanke jag hade när jag tänkte på Les Miserablés och hur deras värld ser ut. Folk vågar inte visa för mycket om det innebär att de har för mycket att förlora på det. Nej, jag känner inte riktigt att mina tankar kommer väl till tals just nu, så jag ska nog sova.
Hur får man till stora systemförändringar när vi tar den skit som kommer och inte reagerar starkt är min fråga. Självklart är det här kopplat till det fall som uppmärksammades igår av Julia Mjörnstedt som är generalsekreterare i Ung Cancer.
Det är ett typexempel på när byråkrati går fullständigt åt helvete och avhumaniserar oss som individer. Vilket är något vi borde göra revolt mot.. frågan är bara hur?