Jag har nog alltid velat ha en bror, helst en storebrorsa, som kunde tagit hand om mig och lärt mig hur killar gör. Nu har jag iofs fått lära mig det själv och det har ju gått ok, men ändå. Fatta va kul jag skulle kunnat haft med en brorsa som var 1-2 år eller kanske lite äldre än det till och med. Jaja…man kan ju alltid drömma. En bror som ställde upp och var där och gav en råd när man var nere och vilsen. Nu har jag iofs 4 jättebra och söta storasystrar och dem är det inge fel på, inte alls, men det är inte riktigt samma sak…
Jaha, varför är jag lat nu igen då?