Have you ever had the feeling that no one really knows what you’re all about?
Den känslan har jag levt med hela mitt liv. Vet inte om det finns så mycket mer att skriva om den saken, för jag tror de flesta känner så. Eller så har jag fel. Det kanske bara är mitt liv och min bakgrund som gjort att jag missat hela den grejen. Förmodligen låter jag ingen komma så nära och så vidare. Fan vad tråkigt.
Hur gör man för att inte vara för mycket eller för tråkig, hur slipper man ensamheten? Alla andra har ju sitt. Vad har jag? Min dator, min katt och min teve. Mer än många andra.
Jag är dum som tänker såhär.
Du är knappast ensamen med att tänka så. Men känner man sig ensamen, så känner man sig det. Tyvärr inte mer än det. Sen kan det ju kanske vara lite svårt att ta sig ur det där om man har ’fastnat’,
Jag vet. Låt oss tänka på Ingemar Bergman ett tag. 😛
Ja, hans vishet kanske kan ge en lite inspiration. 🙂