Jag har åtminstone lyckats med en av punkterna på min lilla lista från i fredags. Idag gick det av stapeln, den fjortonde upplagan av Blodomloppet. Vi tyckte vi var ute i god tid som åkte runt 17-tiden från Södertälje sjukhus. var väl en del köer på vägen in till Stockholm, men inte sådär överdrivet. Var framme ute på Djurgården strax efter kl. 18. Vi visste inte riktigt hur vi skulle ta oss till själva startområdet, så vi virrade runt kring Rosendals trädgård.
Träffade på en kvinna med barnvagn som sa att det inte gick att gå åt det hållet hon kom från, så vi gick åt andra hållet. Vilket visade sig vara ett misstag. Vi kom fram till 2 km-skylten och insåg att det var 3 km kvar. Hade vi gått åt det hållet som hon kom från hade vi bara behövt gå 2 km. Efter ett par hundra meter så började jag springa, tänkte att vi aldrig skulle hinna hämta ut nummerlappar och hinna med starten som var 18.50.
Smart som jag var hade jag ingen telefon med mig, så stressad blev jag. Tänker inte alls då. Så när jag väl till sist efter ett mindre maraton som uppvärmning, kom fram till startområdet, så visste jag inte vart de andra var eller hur jag skulle hitta dem. Började irra omkring där, frågade en dam om tiden och snackade om situationen bara sådär. Jag är inte direkt känd att prata med främlingar sådär. Men jag var full med adrenalin efter språngmarschen.
Började känna att fan det är kört, kommer aldrig hitta dem, då de helt plötsligt stod och ropa på mig. Ren och skär tur att de hittade mig. Nu blev det lite stressigt eftersom startskottet för vår klass som var 5 km, hade just avgått 30 sekunder tidigare. Fort som satan på med nummerlappar och sen börja kuta. Och kuta det gjorde jag. Eftersom vi var lite sena kom vi i sluttampen på denna enorma människomask som ringlade fram på Djurgårdens stigar.
Det var bara att jaga fram som en annan gasell och flög fram gjorde jag. Tror jag hann passera ca 3/4 av antalet deltagare på den dryga halvtimmen det tog för mig att varva banan. Det är förvisso en grov uppskattning, men flög förbi det gjorde jag. Ville så gärna kom bland de femtio bästa, men iom att jag kom iväg så sent så var det liksom kört från början.
Men min prestation kvarstår, har nog aldrig varit så tävlingsinriktad som just idag. jag tycker inte alls om att förlora, men jag har heller aldrig riktigt kämpat på såhär som jag gjorde idag. Det känns i benen må jag säga. Tiden är jag helt klart nöjd med. Klockan var väl kanske 18.55 när vi kom iväg och jag var i mål nånstans runt 19.20 och 19.30, vet inte exakt, glömde bort vad det stod.
Nu ska jag lägga mig för en natts välförtjänt sömn.
Andra bloggar om: blodomloppet, djurgården, 5 km, springa