Det är så mycket i mitt liv som jag inte upplever som bra att jag ibland liksom drunknar. Då brottas jag i mina djup med mina demoner. Istället för att prata med någon om det, ligger jag hemma och mår dåligt. Tänker tankar som inte alls är hälsosamma. Till slut vet jag knappt vad som är verklighet och vad som är dikt.
Det är på intet sätt något jag tycker om. Självklart inte. Men ibland undrar jag om det inte är för att jag upplever det som att det är en påhittad smärta som jag upplever, att det jag känner inte är på riktigt. Att jag gör det till ett ickeproblem. Det är delvis därför som jag inte kan prata om det. Sen så vill jag inte belasta andra med mina s.k. problem.
Men upplever jag något som jobbigt och problematiskt så är det min subjektiva upplevelse som ingen kan säga är oäkta eller på låtsas. Folk kanske inte kan förstå. Men det är knappt så jag själv gör det.
The boy who wonders, is he good enough for them
Keep trying to please them all
But he just never seems to fit in
In life there will be times when you’re feeling low
And in your mind insecurities seem to take control
We start to look outside ourselves
For acceptance and approval
We keep forgetting that one thing we should know is
Don’t be scared
To fly alone
Find a path that is your own
Love will open every door
See in your hands the world is yours
Don’t hold back and always know
All the answers they will unfold
What are you waiting for
Spread your wings and soar