Oj, vilken jävla dag ja. Vaknade med ett ryck strax efter 06, av en duns och efterföljande gråt. Elsa hade typ ramlat ut ur sängen, eller ramlat när hon gick ur sängen. Hon låg i alla fall på golvet och grät när jag kom inrusande. Plockade upp henne och la oss båda i hennes säng och så somnade vi nog om i alla fall en liten stund. Sen kom Linda med Astrid och så låg jag och barnen kvar i sängen en stund.
Elsa var hostig och snorig så det fick bli en hemmadag för henne. Har utan att överdriva torkat snor minst 25 gånger idag. Sen började den nu mer dagliga kampen att klä på sig, gå på toa, äta frukost, tvätta händer och mun, borsta tänderna osv. Lirkar, trixar, distraherar och gör allt för att få henne att göra som vi vill. Men hon vill inte göra det just därför. Inte vill äta frukost, gå till förskolan, kissa, äta den maten osv.
Hon vill göra själv, kan själv, nej inte såååååå. Utbrott efter utbrott och så gnällig eftersom hon är förkyld. Idag fick hon ett totalt psykbryt för att hon inte fick äta all gurka, utan vi skulle dela på den allihopa. Det är inte lätt att ha en snart treåring hemma kan jag säga.
Hälften av tiden vet jag inte vad som är fel eller hur jag kan lösa det som är fel. Ibland lyckas jag hitta ett sätt och så flyter det bara på. Ibland vill jag typ skjuta mig i huvudet. Frustrationen är enorm.
Samtidigt är det ju säkert sju resor värre för henne. Elsa vet ju inte hur jag menar eller tänker. Hon bara vill saker och bryr sig inte om konsekvenser. Hon utvecklas i en rasande fart och det är inte lätt alls just nu. Det är jättelätt att förstå i teorin, jag har ju läst utvecklingspsykologi trots allt. Men när man står där mitt i det tredje psykbrytet på en timme så är man inte kaxig.
Läs mer på : https://www.babyhjalp.se/barns-utveckling/tvaarstrots/
Det viktigaste är att inte glömma att det går över, det är en fas som pågår nu och går över. När vi pustar och suckar och ser på varandra med frustration som pyser ut ur varje liten por så måste vi komma ihåg det. Sen att vi gör det tillsammans. Vi stöttar och hjälper varandra genom det. Vi är ju inte direkt de första.
Sen att vi lever i kaos, med begränsade möjligheter att påverka det, hjälper ju inte heller. All energi tryter och ork och möjlighet till att diska, plocka och dona försvinner. Det är okej att det är stökigt, ja, men jag vill inte ha det så.
Sen har vi min klantighet som uttryckts under dagen med då, vad sägs om:
Skulle baka bröd, har i 4 dl kokosmjöl istället för 4 msk. Blev inget bröd, bara massa svinn.
Värmer på äggmjölk till Astrid i hennes mugg som hon ska få när hon skulle sova middag efter lunch, sätter på locket med tillhörande sugrör och skakar lite. Träffas i ansiktet av en hetsprutande kaskad som kommer från sugröret. Skriker vad i helvete är det som händer och skrämmer typ resten av familjen som undrar vad som står på.
Var en massa annat, men minns inte mer. Imorgon är en annan dag. Så stänger vi det här kapitlet nu då.