Jämt hamnar jag där, i mitten mellan alla jävla par på fester som tydligen går ut på att visa upp hur lyckliga alla är som har en andra hälft. Hålla handen, kyssas eller snarare råhångla mitt framför näsan på en. Fan ta in på rum som sagt. Nej, jag är inte alls bitter. Kan se min framtid framför mig, samma par om 5 år ocskå jag där, samma klappar på axeln och samma kommentarer.
”Hur går det med brudarna då? Har du träffat någon? Nehe, men det kommer, när du minst anar.”
Jamen va underbart då. Fan va bra, tur för mig. Ska genast sluta tvivla på kärleken och bli blind bokstavstroende kärleksslav. Jag bitter och cynisk, vad menar du? Jag som tycker det är så fint att se kärleken flöda fritt i sofforna och köken. Pussigull för i helvete! Råd till self, gå inte ut i verkligheten något mer. Du kommer bara spy galla.
*något ironisk* För er som inte förstod det.
Word!