We cry

Stänger fönstret ut mot omvärlden och tar en paus. Vill inte vara med denna helg. Blir en massa reflektion runt mänskligheten och allt den åstadkommer, både i ondo och godo. Isolerat mig och inte gjort något vettigt alls. Ute börjar det ljusna och det enda som hörs är mina fingrar som smattrar mot tangenterna och lite ljud från fönstret som jag öppnat. Fulla människor på väg hem från något.

Huvudvärk från vakande och tårar. Men det är alltid skönt att få känna lite. Nu ska jag dock lägga mig och drömma bort resten av natten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.